För att det började med den…och fler har velat ha den.

Året var 1991, jag var 18 år och hade precis tagit mig in på Nyckelviksskolan; en förberedande konst och hantverksskola i Stockholm. Eftersom träslöjden i grundskolan hade varit det absolut roligaste ämnet gick jag nu på ”Trälinjen”.

Min nya snickarlärare Nisse Andersson gav klassen en traditionell men lärorik uppgift; att tillverka en pall.

Grundidén fick jag från meanderslingan. Den slingrade sig fram som bård på väggen i mitt barnrum. Jag tyckte redan då om mönstret och gjorde alltså nu en pall av den. Enkelt men genialt.

Sedan dess har mycket hänt i mitt liv. Jag flyttade till Köln i Tyskland, fick mitt gesällbrev i möbelsnickeri, fortsatte till Konstfackskolan och har sedan dess ritat flera produkter och inredningar till både svenska och internationella företag.

Och under alla år har Meanderpallen följt mig och fungerat likt en fetisch. Som en påminnelse om vikten av historia, spontanitet, ödmjukhet, nyfikenhet och enkelhet. Det är viktiga grundaspekter i mitt arbete med formgivning och design.

Jag har tillverkat pallen många gånger nu. Jag har gett den i bröllopspresent och som vänskapsgåva (pallens två delar bildar en enhet).

Nu ska Meanderpallen få spridas vidare. Jag sätter den i produktion.

Då jag tidigare arbetat som lärare i möbeldesign på HDK Steneby, levt och fått egen familj i Dals Långed samt lärt känna Not Quite, vill jag gärna att pallarna ska produceras i Fengersfors, Dalsland.

Fotograf Malin Robertson Harén har tolkat pallarna till fantastiska bilder. Det är roligt och spännande att vi nu tillsammans visar och presenterar Meanderpallen i både bild och som produkt.

Pallarna tillverkas av möbelsnickaren Espen Hansen, EOH snickeri och har dokumenterats av fotograf Malin Robertson Harén på gamla pappersbruket i Fengersfors. Design: Catarina von Matérn

För prisuppgift och produktinformation kontakta: cvm@catarinavonmatern.se